.

Varje gång jag ser och hör saker som påminner om Mommo så får jag lite ont i hjärtat. Ont för att jag saknar Mommo så mycket. Fast inte riktigt den Mommo som bor på gläntan och bara pratar svammel.
Jag saknar min Mommo som inte är senil, som lagar god mat, berättar gamla saker och visar bilder från förr.
Jag saknar min Mommo som snarkar och pratar i sömnen men blir lycklig bara kommer förbi och hälsar på i 5 minuter.
Jag längtar tillbaka till min friska Mommo.