.

Det handlar om två vänner som gick i en öken.

Vid ett tillfälle under turen började de att bråka, och den ena gav den andra en snyting.

Han kände sig sårad, men utan att säga något, skrev han i sanden:

"IDAG GAV MIN BÄSTA VÄN MIG EN SNYTING"

De fortsatte att vandra till de hittade en oas, där de bestämde sig för att ta ett bad.

Den vännen som fått en snyting, höll på att drunkna, men blev räddad av den andra vännen.

När han hade hämtat sig, graverade han på en sten:

"IDAG RÄDDADE MIN BÄSTA VÄN MITT LIV".

Vännen som hade gett sin bästa vän en snyting och räddat hans liv,

frågade: "När jag slog dig - skrev du i sanden, och nu graverar du i en sten - Varför?

Den andra vännen svarade:

"När någon gör oss illa, bör vi skriva det i sanden, där vindarna kan sudda bort det.

Men när någon gör något gott för oss, bör vi gravera det i sten, så det aldrig suddas bort"